Hem > Recension på fotoutsällning > Kommentarer på Martin Parrs utställning på Kulturhuset 07

Kommentarer på Martin Parrs utställning på Kulturhuset 07

Martin Parr är en Engelsk fotograf som kritiserar det modärna samhället genom sina fotografiska projekt. Han har just nu en utställning på Kulturhuset där delar av hans produktion visas. Ungefär hälften av bilderna är svartvita och resten i färg. Personligen känns det som hans storhets period var på 70 och 80 talet och att hans styrka är svartvita bilder. Dock fungerar det med färg när han använde färgen medvetet som i Last Resort.

Bad Weather 1977-1981.

En serie svartvita bilder fyllt med dova stämningar. Han börjar han avvika från Freemanders inflytande och jag tycker mycket om Halifax West Yorkshire 1975. Bilden påminner mycket om Eugene Smith med en svart bakgrund där äldre arbetar hus skymtas och en man i förgrunden som är upplyst av någon lampa och går ut mot åskådaren mot ljuset. Bilden andas framtidsoptimism.

Calder day 1980-82.

En serie av svartvita bilder och här börjar han hitta ett eget bildspråk där humor ingår som en viktig del. Han börjar arbeta med motsatser vilket ger bilderna ett djup, ett punctum. Som exempel är skogsvakterna Hebden Bridge 1975

Last Resort, New Brighton, Merseyside 1983-1986.
Denna bildserie har gjort i grälla färgers om beskriver hur arbetarklassen semestrar bland sopor och grävmaskiner i nergångna badorter. Det fungerar bra med färg då det förstärker temat. Denna serie är troligen hans mest kända och han har fått kritik i England för att utnyttja dessa människor situation. Jag trycker inte det stämmer då bilderna antyder en andlig gemenskap och att det märks att han har haft roligt när han tog bilderna. Hans senare bildserier andas kliniskhet och distans och han har tagit på sig rollen som en utomstående betraktare. I denna bildserie finns det inget kvar av hans framtidsoptimism utan i stället beskriver han det sociala förfallet för arbetarklassen under Tatcher åren.

I the Cost of Living 1986-1989 har han fotograferat medel och överklassen. Tyvärr ger bilderna ett stelare mer distanserat uttryck. Han kommer inte när dessa människor på samma sätt som när han fotograferade arbetarklassen. Det märks att han inte hör hemma där känslomässigt.

One Day Trip 1987-1989
Beskriver arbetarklassens konsumtion av alkohol och dess konsekvenser. En välkänd bild i denna serie är Ackhan Hypermarket 1988 där kvinor och män fulkomligt slåss med varandra för att få tag i billig sprit.

Vidare visas hans senaste temor som Flowers 1999 och Cherry Blossom Time in Tokyo 2000 vars bilder har dragits upp i gigantiska förstorningar. Det känns som han vet att bilderna inte håller samma konstnärliga kvalitet som hans tidigare alster och försöker kompensera detta genom att låta åskådaren drunkna i bilden och missa helheten. Vidare känns det som han missat att välja rätt form för bilderna och valet av färgbilder känns inte motiverat.

Överförd från min blogg på fotosidan.

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s