Hem > Fågel > Duva

Duva


Ennu ett försök att fotografera djur och fåglar.
Bilden är tagen rakt på utan att berätta någon historia.
Bilden är tahen med Panasonic LX3

Annonser
Kategorier:Fågel
  1. 10 mars 2010 kl. 12:14

    Jag tror att alla bilder berättar en historia ändå, även om man nu fotograferar rakt på. När man inte tänker utan bara fotograferar, det är ju då resultatet blir bra! Tycker du lyckats bra med att berätta om ensamhet, frusenhet. Betong och ensam duva – det är väl en liten historia i sig, eller hur?

    //Malin – som gillar bilden!!

    • Eriksson Thomas
      10 mars 2010 kl. 19:49

      Hej Malin,
      Tack för dina fina kommentarer. De uppskattas alltid.

      Ett problem med att studera andra fotografer blandannat du och Terje är att ni oftast tar bättre bilder än mig. Då har man svårt att se de få framsteg man själv gör, eftersom man jämförs sig med de bäste.

      Jag har svårt att se historier i bilder och när jag fotograferar. Jag arbetar på att lära mig detta men oftast blir det övertydligt eller för dunkelt.
      Jag tror att jag under de senaste åren kan förmedla känslor i mina bilder, så det är ju ett framsteg. Vidare har jag blivit bättre på konceptfotio.

      Men just nu så är olust att gå ut och fotografera systematiskt och hur man berättar historier och arbetar i temor min akilleshäl.

      Men det är anttagligen hårt arbete och att man sedan analyserar resultatet som gör att man kommer vidare.

      /Thomas

  2. 15 mars 2010 kl. 12:17

    Du tänker för mycket Thomas! Försök att fokusera från för mycket tänk NÄR du fotograferar. När du har fotograferat och går igenom dina bilder, DÅ kan du börja tänka och analysera. Men inte under tiden du fotograferar.

    Det finns alltid dom som är bättre och som är bäst, men det ska man inte tänka alls på. Man ska göra sitt, köra sitt race. Göra sina egna bilder. Jag tycker du gör det bra Thomas. Och dina bilder berättar faktiskt!

    Lycka till och som sagt; tänk inte FÖR mycket bara! 🙂

    //M

    • 15 mars 2010 kl. 13:42

      Hej Malin
      Tack för dina fina ord.
      Just nu kommer jag inte ut alls och fotograferar. Det har låst sig mellan hur tar man en berättande bild och oförståelse över att mera konstnärliga bilder bara består av yta som en form eller färg. Jag hittar inget sammanhang och har svårt att motivera mig att gå ut med kamera. Så just nu är det mest att lära mig avancerad Photoshop men det är antagligen bara ett undvikande betende.

      Jag skall pröva din metod och se om det lossnar. Det känns just nu som jag inte bildmässigt hör hemma någon stans. Jag är inte enbart natur fotograf eller konstfotograf utan vill vara någon blandning. Vilket gör att få personer uppskarttar mina bilder och jag inte hittar rätt ställe att publisera dessa på. Jag antar att du har haft liknade problem då man inte enkelt placerar dina bilder i ett fack.
      /Thomas

  3. 18 mars 2010 kl. 22:54

    Jag är mina bilder, mina bilder är jag – det är det enda man behöver utgå ifrån. Inte vilket fack man är eller ska vara i. Om man funderar för mycket i var man hör hemma bildmässigt, då låser det sig helt. Jag fotograferar. Jag gör bilder. Husvagnar, rådjur, ödehus, människor… Det finns alltid ett signum i ens bilder, även om man inte är specialiserad på nåt särskilt motivområde. Du har ett signum även du. Även om du kanske inte ser det just nu, så lär du upptäcka det så småningom. Men till dess så ska du bara fotografera, inte tänka. Inte grubbla. Inte fastna i detaljer. Bara vara, bara fotografera. Sen kan man analysera. 🙂

    Hälsningar
    Malin

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s