Hem > Berättande billd, Konstfoto, Skogsbild > Personligt Naturfotografi

Personligt Naturfotografi


Även i skyddad urskog sätter människan sina spår, Gammelskogen vid Mullsjö, 9 juli i år. D300 och Zeiss 35mm/2.
Terje Hellesö kom med en utmaning att ta en personlig bild och skriva ned några åsikter om detta.

Jag har lärt mig att ta bilder enligt ”Konstfoto light”, vilket går ut på att ta suddiga bilder, hälst mörka svartvita. Det går bra med urblekta färgbilder också och då helst bilder på fotografen själv naken, eller tomma förorter, övergivna fabriker. Det är även viktigt att rubriken skall vara på Engelska eller Franska och antyda sexuell frustration.

Personligt naturfotot har inte ännu hamnat i denna kliché träsk och kommer därför aldrig ställas ut i de fina gallerierna eller hänga i konstmuseer. Jag vill påminna om att i Frankrike på 1700-talet var det inte fint att måla med färg i konstskolorna utan det var kolteckningar som var finkultur. Hur Naturfotografin tas emot i framtiden är upp till oss fotografer att kämpa för genom att skapa alternativ, som exempel Galleri [ö]

Jag tror att man inte skall blanda ihop begreppet konstnärlig och personligt foto.
En personlig bild behöver inte ha konstnärliga anspråk utan kan vara en bild vars språk är typisk för just den fotografen. Fotografens signum kan ju vara hur utrustningen eller formspråket används. Det finns ju många fotografer vars personliga still känns igen av oss bildintresserade men som inte hänger på museer utan är publicerade i andra medier.

För mig personligen betyder en konstnärlig bild en mer genomtänkt bild, formmässigt, ide’-mässigt och dess genomförande samt inte minst att hantverket skall ha en hög kvalitet. Bilden skall också lyckas förmedla konstnärens bakomliggande tanke och det bör uppstå en dubbelriktad kommunikation mellan betraktaren och fotografen. Detta uppfattas nog av er läsare som naivt och kanske lite gammalmodigt men om en bild skall hålla måste bilden vara något mera än en yta för betraktaren.

Att fotografen har en konstutbildning är en fördel, denna kan ju vara självlärd eller ha gått i rätt skola. Men enbart en teoretisk bakgrund räcker inte utan att praktisk tillämpa dessa kunskaper är vad jag tror ger en högre konstnärlig kvalitet i de personliga naturbilderna. Det är också, enligt min erfarenhet viktigt att fotografen får återkoppling från andra bildintresserade och bildlärare så diskussioner om syftet med bilden om detta når fram till bildbetraktaren uppstår. Det är först då som man utvecklas till en mera konstnärlig fotograf.

Min framtida utveckling inom området personlig naturfoto är osäkert just nu.
Jag behöver höja kvaliteten på bilderna, dels den tekniska kvaliten såsom mindre brus i bilderna vilket en fullformat kamera kan leverera samt byte av kompakt kameran Panasonic LX3 till en kompakt kamera med halvformat senor. Till teknik räknar jag också träning i multiexponering och användning av olika filter. Just multiexponering och filter kommer jag arbeta med under detta år.

Men även den konstnärliga kvaliteten behöver förbättras som att lägga in mera av mig själv i bilderna, få dem att berätta en historia. Hur detta skall gå till vet jag just nu inte. Jag kommer i alla fall vara mera systematisk i mina studier över fotografer och konst böcker. Jag tror att det kan bli några kurser till hos Terje Hellesö för att få en regelbunden återkoppling av kvaliteten på mina naturbilder. Jag fotografera även andra typer av bilder som handlar mera om grännser mellan denna och andra verkligheter, gränslandet mellan stad, förort och land. För att komma vidare i dessa typer av bilder kan jag behöva en återkoppling av en fotograf med liknade inriktning främst för att träna på budskap och hur man får fram budskapet. Jag kan även tänka mig att gå en kurs hos en ren konstfotograf om det ingår att arbeta på dessa saker i kursen.

Jag har märkt att jag begränsas i min utveckling av att ha för många linser som täcker samma område. Jag har börjat välja ut dem som jag skall behålla och sälja av det som inte användes så ofta. Jag har en tendens att fasta i valet av optik och träna olika exponeringsmetoder i stället för att lägga energin på att utväckla temat i bilderna. Under det senaste året så har jag därför enbart fotograferat med kompaktkamera eller med en optik. Detta har hjälp mig att utväcklas och jag fortsätter året ut med denna metod. Ett exempel på optik som jag har dubbletter på är 50mm/1.4 och 20mm/2.8 optik som jag knappas anväder och som jag har dubbletter i Zoomar, så jag säljer dessa under hösten.

Advertisements
  1. 17 juli 2010 kl. 0:40

    Hej Thomas!

    Det är mycket djupa och tänkvärda tankar du presenterar här! Jag läser och nickar mycket instämmande…

    Klickéträsk var just namnet! Jag är mer än övertrött på att se en del foto som verkar helt opersonligt flörta med den delen av åskådarskaran som snabbast går på alla knep och – ja just klichéer! dessa foton säger mig ingenting, utan verkar platta och grunda.

    Eftersom det är just denna ”inriktning” som hamnar på dessa gallerier och muséer kanske det inte är där vi har svaret på frågan vad som är personligt… De flesta konstnärer som är missförstådda i grunden är just de som – inte precis vågar bryta ett mönster utan som vägrar falla till föga, och vill vara sig själva, no matter what! De är inte ute efter ära och berömmelse, utan är på jakt efter sig själva – eller den personliga stilen. Detta är rätt tycker jag.

    … och visst är denna klichéartade konstvärld enkelriktad! Den går inte ut på ömsesidig respons, utan brakar på i sina spår i den blinda tron att det är det enda som går hem – vilket det ju också tyvärr gör hos de flesta som säger ”Tja, jag fattar inget, men det är säkert jättebra… och vad dyr entrébiljetten var! Det här var stor konst!”

    Nu får jag säkert många på halsen, men jag tror att sökandet efter sig själv och letandet efter den personliga stilen (och i det specifika fallet den personliga naturbilden) ger resultat i en kvalitativ mening.

    Mycket vacker och intressant bild!!! Lockar ögat på ett elektriskt sätt! Gillas mycket!!!

    🙂 Lasse

    • Eriksson Thomas
      17 juli 2010 kl. 13:34

      Hej Lasse
      Återigen visar du prov på djup insikt och att du har funderat mycket på varför du fotograferar, till vad nytta och även på konstbegräppet som sådant. Jag är djupt imponerad av dig som fotograf och som människa.

      Dessa frågor har varit centrala i mina tankar under det sista året, efter att mina bilder på Bäckholmen sågades som dokumentara trotts att jag fotograferade dessa till en konstutsällning vilket var en läxa som givits mig av Terje Hellesö William Niell och framförallt Olof Cardelus, Detta projekt är nedlagt tills vidare på grund av detta, då jag inte vill fortsätta med dokumentär fotografi.

      Det blev ju imte bättre av att Terje Hellesö tycker att den enda bild av mig som han har kommenterat på sin blogg var av dokumentär karaktär, men passar man inte in i dessa redan definierade fållor så antar jag att man blir avfärdad på detta sätt.

      Om jag velat så kan jag ju ta ”konstbilder” som konceptfotografi, vilket jag har studerat under de senaste två åren eller så kan jag ta rena abstrakta bilder på kroppsdelar i svartvitt och kubistiska tomma förorter, men det är inte jag och jag håller med dig om att bilden skall bli äkta så måste den komma innefrån från mitt eget eländit tomma sökande.

      Jag har Malin Hellesö som ett fortlöpande, lärande exempel. Jag tror att konstvärden börjar bli redo för hennes personliga bilder. Exempelvis tror jag att om hon tar fram en bok och utställning på Husvagnsprojektet så kommer dessa hamna i finrummet hos gallerier och konstmusser.

      Jag vet just nu inte hur jag skall fortsätta med fotograferandet och har fallit tillbaka ett steg i utvecklingen, från egna projekt med temor till att öva teknik och ta kurser.

      Jag haft en period med mycket Phooshop lärande och hur jag kan skriva ut bilder med hög kvalitet. Viserligen stardades detta upp av behovet att kunna få fram bra bilder till den nu nerlaggda utställningen och detta fortsätter fram till nyår då kursen i Jönköping måste vara klar.

      Jag föll också tillbaka i behovet att byta ut linser som om det skulle lösa mina problenm och kämpar nu igen att komma ur detta. Framförallt har jag behovet att ränsa upp vidvinklar och normal samt lätta telen. Vilka jag har rätt mycket av.
      En fråga om man tex behöver normalzoom eller om man enbart skall ha fasta optik.

      För att inte detta skall bli en stor ekonomsik kris igen så kom jag fram till att koncentrera mig på vidvinklarna och spara till en fullformats kamera, vilket jag har velat ha från början. Jag säljer nu min 20mm/2.8 och köper en Zeiss 18mm/3.5 till julklapp, vilket fungerar bättre som vidvinkel på D300.

      Jag har skurit ned på kurserna nu och måste ha starka skäl för att ta en kurs så jag får se hur länge jag kan hålla detta.

      /Thomas

  2. 17 juli 2010 kl. 13:06

    Intressant inlägg och en klart spännande bild.

    /Mats

    • Eriksson Thomas
      17 juli 2010 kl. 13:39

      Tack mats
      Uppskattar altid dina synpunkter
      /Thomas

  3. Tommy Vikars
    08 augusti 2010 kl. 10:33

    Mycket intressant och bra skrivet. I bilden ser jag svärdet i stenen som denna gång är en trädstam. En bild jag kan titta länge på.

    • Eriksson Thomas
      08 augusti 2010 kl. 13:31

      Tack Tommy
      För din fina återkoppling.
      /Thomas

  1. 05 augusti 2010 kl. 21:19

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s