Hem > Peronliga Fotografi problem > Bildskapandets olidliga plågor

Bildskapandets olidliga plågor

Jag har inget normallt förhållande till bild eller fotografering. Bildskapande är för mig en kamp, en känsla att att inte räcka till, full av smärta och besvikelser men ändå kan jag inte undvika att utsätta mig för detta, men det kan uppstå perioder när jag inte orkar arbeta på mina projekt och under dessa svackor intas bilder främst via utställningar och böcker. Detta försenar givetvis min utveckling och har medfört att jag inte har nått hela vägen fram med att skriva ut bilder till utställning vare sig i sv/v eller färg. Ett av mina mål är därför att ta fram tio sv/v bilder till en utställning.

Om denna passiva period varar länge så faller jag tillbaka till en primitivare nivå och arbetar med att lära mig en viss teknik eller att arbeta med ett visst uttryck som jag vill få in i ryggmärgen. Oftast använder jag mig av andra fotografers och konstnärers bilder för att hämta in denna inspiration.

Tidigare har jag försökt kompensera känslan att inte räcka till med att höja kraven på mig själv och söka mig till kurser och inskaffa utrustning som får mig att känna att något händer, att jag förändras som person, blir mer kompetent och proffsigare. Detta fungerar faktiskt för stunden men eftersom jag tycker att det är så många områden som jag inte är så duktig i, så har utrustningshögen exploderat och mycket av denna används sällan. Jag har gått många dyra kurser i alla möjliga områden som förvisso var intressanta då men som sedan faller i glömska.

I dag reducerar jag utrustningen och undviker kurser tills jag hittar någon jämnvikt mellan utrustning, bild och ork att arbeta med de projekt som känns viktiga. Ide’n är att fokusera på en mer personlig bildskapande och inte försöka täcka in alla fotografiens områden och detta gör att behovet av utrustning minskar och jag säljer därför av en del av den. Vidare har jag upptäckt att jag inte orkar med att använda för mycket optik och utrustning utan jag har nöjt mig med en kompaktkamera och några fasta optik till Nikon D300. Nu låter jag projektiden bestämma vilken utrustning som behövs och jag vill förenkla denna så mycket som möjligt.

Mitt största projekt är att fotografera skog i Tyresta och jag hoppas att det skall mynna ut i en utställning. Annars har jag några mindre projekt som främst handlar om att nöta in en viss teknik, exempelvis siluetter och spegelbilder, dock ökar det teoretiska och känslomässiga innehållet i dessa bilder vilket medför att avslutet dröjer..

Bildmässigt har jag en bakgrund i teckning. Jag är inte självlärd i bild och fototeknik utan har gått många korta kurser genom åren.

Kritiker tycker att min stil är åt det dokumentära hållet och jag har därför under de senaste åren arbetat med att få bilderna mera abstrakta. Jag brukar inte få så många kommentarer på mina bilder, vilket troligen beror på att jag inte arbetar med de senaste trenderna utan vill gå djupare och hitta motivets ideala form.

Jag läser mycket om bildteori och hur bilder uppfattas av betraktaren, främst för att fortsätta utveckla mitt bildspråk så att jag har tillgång till denna kunskap när det behövs och att jag skall kunna använda mig av detta omedvetet..

Oftast när jag fotograferar skog vill jag återskapa den känsla som jag upplevde när jag fotograferade. Det är inte fråga om att använda sig av någon speciell teknik eller ett medvetet utnyttjande av klichéer och normer. Jag arbetar inte heller med att skapa en sammanhängande bildberättelse.

Jag söker mig till den orena i bildskapandet. Renhet och förenklad estetik fungerar förvisso för stunden men om jag vill återkomma till bilderna så måste det finnas något annat. Vad detta annat är har jag svårt att definiera teoretiskt och begreppet ”punktum” tycker jag inte täcker in detta. Troligtvis täcks detta in med begreppet motsatser. Rudolf Arnhem talar i boken Art and Visual Perception om överlappande djup och distorderad rymd. Vi har ju begreppet negativ rymd från filmen som jag också antar till hör denna kategori.

Det är i det sista stadiummet av en bildtolkning, reflektionen, där bildens beståndsdelar bildar en enhet som jag tror skiljer ut sig hos en bild som ”håller längre” eller hos en bildserie vars bilder skall integreras till en enhet och jag har studerat visuell kommunikation för att förstå hur detta sker. Förövrigt är diptyker är ett utmärkt sätt att arbeta med denna del.
/Thomas

Nedan följer bilder som jag tycker kan höra ihop

  1. 10 januari 2012 kl. 20:47

    Intressanta tankar! Jag tycker att du gör rätt i att satsa på dina intressanta skogsbilder och jag tror alldeles säkert att du kan få ihop tio bilder till en utställning. Lycka till med ditt projekt!

    • Eriksson Thomas
      10 januari 2012 kl. 21:54

      Tack Cecilia,
      Man måste ju ut och fotografera också så jag försöker komma igång igen.
      /Thomas

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s