Studie i HDR

Rodedendron i olja

HDR bestående av 4 bilder därefter bearbetad i Painter

Min fotografering under de senaste åren har mest bestått av träning, lära nya optik, använda blixt och nya fototekniker. Nu känns det som jag har byggt upp en verktygslåda och att det räcker med träningen.  Det är dags att börja göra bilder.

Detalj i stadsmiljö

Kvadrat i pastell.

Bilden är bearbetad i Painter.

Eftersom jag är lat så har jag svårt att komma ut i skogen för att ta mina trädbilder.
Det är något som jag arbetar på att förbättra men hitills med liten framgång. Så tills dess att jag förbättrar mig på denna punt så får jag fotografera i min närmiljö.

Närmiljö

Till minne av Monet.
Bilden är bearbetad i Photoshop.

Jag har svårt att komma iväg på långa utflyckter för att fotografera. Därför använder jag min närmiljö och jag tror detta hjälper mig att utvecklas som fotograf. Så att när jag väl åker i väg på en fotografisk expedition så är jag nöjd med det fotografiska resultatet.

Detaljer ur skogsmiljö

Buske i Glänta

Bilde är bearbetad i Photo shop.

Min styrka är nog utsnitt ur olika miljöer. Det krävs mera hos en fotograf att skapa vida vyer. Att välja ett utsnitt förenklar processen och gör den hanterbar.

Skulle Alfred Stieglitz kunna få sina bilder utställda hos en gallerist om han levde i dag?

 Stieglitz är känd som den modärna fotografins fader studerade mekanik i slutet av 1800-talets Berlin, innan han började arbeta som fotograf. Han började fotografera lantlivet i Europa innan han flyttade tillbaka till USA. Under sitt kvarvarande liv så dokumenterade han den stora omvandlig av New York som skedde under slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. Några exempel på hans mest benämnda bilder är The Car Horses at The terminal 1893, The Steerage 1907, Georgia O’Keeffe 1919. Enligt honom själv var hans ledstjärna att bilderna skall visa motivet som det är, omanipulerad utan några trix, fotografiet skall leva på sina inre kvalitet, fånga tidsögonblicket som förövrigt är fotografit styrka, egenhet jämfört med måleriet. Senare i livet sysslade han även med molnstudier och nakna kroppar. Eftersom Stieglitz inte har någon formell konstutbildning, han var ju enbart en ingenjör, så uppfyller han inte det formella utbildnings krav som galleristerna ställer, och utan en sådan formell kanal så kommer man inte ut med sina bilder och det var antagningen därför han startade sin eget galleri 291, som bland annat introducerade Picasso till den amerikanska publiken, givetvis var Picasso avskydd av konstkritikerna. Jag citerar galleristen Nina Grundemark (Happy Horse). Observera att jag inte har något emot henne personligen utan jag uppskattar att hon säjer vad hon tycker. Jag tror däremot att denna åsikt är tidstypiskt hos konstetablissemanget i dag och det är därför jag tar med citatet. Citat, God utbildning är som med de flesta yrken, du är säkert bättre programmerare och snickare med utbildning än utan. Inom fotografi så handlar det inte om att utbilda sig till att hantera en kamera. Det handlar om att utveckla sitt bildseende, att välja teknik (storformat t ex) efter ändamål och inte tvärtom. Slut på Citat. Så även Stieglitz naken och moln studier, vars konceptuella form borde tilltala konstvärden, skulle ha haft svårt att ställas ut hos något galleri idag. Om ni vill läsa mer så rekommenderar jag boken Alfred Stieglitz , The History of Photography series, Gordon Fraser London.

Överförd från min blog på fotosidan 07

Recension av The photographer’s eye av John Szarkowski

Boken är baserad på 1964 år utställning hos The Museum of Modern Art, New York.

Författaren hävdar att boken undersöker hur fotografier ser ut, och varför de ser ut på detta ett vist sätt, dess fotografiska stil och tradition. Han försöker besvara hur en mekanisk process som fotografiet kan producera bilder som är meningsfulla, sammanhängande och utrycker en åsikt.

 Boken delas upp i fem områden, tingen i sig själv, detaljen, ramen, tid, vantage point (översiktlig, gynnsam position?). Författaren beskriver i inledningen dessa områden men kommenterar inte bilderna som redovisas i varje kapitel, vilket jag tycker är en brist. Däremot är kvaliteten på trycket och de valda bilderna hög med fotografer som Arthur Rothstein, Robert Frank, Harold Cosini, Lee Friedlander, Minor White, Dorothea Lange, Walker Evans, Paul Strand, Irving Penn, Eugene Smith.

Det känns inte som författaren lyckas med sin intention men det är en samlig intressanta fotografier och jag kan därför rekommendera boken.

 Överförd från min blogg på Fotosidan.

Kommentarer på Martin Parrs utställning på Kulturhuset 07

Martin Parr är en Engelsk fotograf som kritiserar det modärna samhället genom sina fotografiska projekt. Han har just nu en utställning på Kulturhuset där delar av hans produktion visas. Ungefär hälften av bilderna är svartvita och resten i färg. Personligen känns det som hans storhets period var på 70 och 80 talet och att hans styrka är svartvita bilder. Dock fungerar det med färg när han använde färgen medvetet som i Last Resort.

Bad Weather 1977-1981.

En serie svartvita bilder fyllt med dova stämningar. Han börjar han avvika från Freemanders inflytande och jag tycker mycket om Halifax West Yorkshire 1975. Bilden påminner mycket om Eugene Smith med en svart bakgrund där äldre arbetar hus skymtas och en man i förgrunden som är upplyst av någon lampa och går ut mot åskådaren mot ljuset. Bilden andas framtidsoptimism.

Calder day 1980-82.

En serie av svartvita bilder och här börjar han hitta ett eget bildspråk där humor ingår som en viktig del. Han börjar arbeta med motsatser vilket ger bilderna ett djup, ett punctum. Som exempel är skogsvakterna Hebden Bridge 1975

Last Resort, New Brighton, Merseyside 1983-1986.
Denna bildserie har gjort i grälla färgers om beskriver hur arbetarklassen semestrar bland sopor och grävmaskiner i nergångna badorter. Det fungerar bra med färg då det förstärker temat. Denna serie är troligen hans mest kända och han har fått kritik i England för att utnyttja dessa människor situation. Jag trycker inte det stämmer då bilderna antyder en andlig gemenskap och att det märks att han har haft roligt när han tog bilderna. Hans senare bildserier andas kliniskhet och distans och han har tagit på sig rollen som en utomstående betraktare. I denna bildserie finns det inget kvar av hans framtidsoptimism utan i stället beskriver han det sociala förfallet för arbetarklassen under Tatcher åren.

I the Cost of Living 1986-1989 har han fotograferat medel och överklassen. Tyvärr ger bilderna ett stelare mer distanserat uttryck. Han kommer inte när dessa människor på samma sätt som när han fotograferade arbetarklassen. Det märks att han inte hör hemma där känslomässigt.

One Day Trip 1987-1989
Beskriver arbetarklassens konsumtion av alkohol och dess konsekvenser. En välkänd bild i denna serie är Ackhan Hypermarket 1988 där kvinor och män fulkomligt slåss med varandra för att få tag i billig sprit.

Vidare visas hans senaste temor som Flowers 1999 och Cherry Blossom Time in Tokyo 2000 vars bilder har dragits upp i gigantiska förstorningar. Det känns som han vet att bilderna inte håller samma konstnärliga kvalitet som hans tidigare alster och försöker kompensera detta genom att låta åskådaren drunkna i bilden och missa helheten. Vidare känns det som han missat att välja rätt form för bilderna och valet av färgbilder känns inte motiverat.

Överförd från min blogg på fotosidan.